Mitt företag har just testat min kompetens.

Det gick bra.
Igen.
Men nu sitter jag här ensam i källaren och hjärtat slår hårt.

Jag förstår att kvaliteten på oss måste vara hög. Det är inte det liksom. Men att de inte litar på mej... den känslan. En man som såg ut som vilken lastare som helst hade gömt ett metallföremål på kroppen.
Fick nästan kramp när jag såg hans följeslagare.
Hon.
Häxan.
Som fått åtskilliga medarbetare att gråta. Som skäller ut småtjejerna och skrämmer bort dem för alltid.
Henne är jag egentligen inte rädd för. Egentligen.
Jag har läxat upp henne, för ett par år sedan i kontrollen. Varsamt. Bett henne göra som hon lärt oss, ta av kavajen och svara på artiga hälsningar... Undrar om hon kände igen mej.
Hon var riktigt trevlig idag.
Inte så konstigt. Jag tog ju testet.