De lyser vita, där de hänger på sina galgar. I månens och gatlyktans sken. Likadana. Det är andra gången för oss båda, ingen av oss hade vita klänningar då. Men nu. Trots min ålder, och min långtifrånjungfrustatus. Antar att det finns de som har åsikter om det, men jag lyssnar inåt mera numera.
Det är mitt i natten, jag ligger ensam. De vita klänningarna väntar. Snart, snart sitter en ny ring på mitt finger. Mitt namn ändras, ännu en gång.
Den här gången är det allvar, den här gången är det på riktigt.