Hur det känns? Det var med ganska stor nyfikenhet jag följde med till söder-om-stan, för att hämta en trave ungdomsböcker, en basker och titta på mannen som jag inte riktigt gillat. Anledningen var din ålder, er åldersskillnad, vem han var. Det är så länge sen. Ett annat liv, och du är du delvis pga honom. Jag är inte svartsjuk, jag har dessutom själv kontakt med min ungdomskärlek. Det är inte förrän vi sitter i bilen på väg hem som jag inser att jag nästan hållit andan. Jag ville få ett positivt intryck, skönt att det var så trevligt ikväll. Hans vänliga fru, deras respektive barn. Det flöt på bra i samtalen och ämnena var många. Intresset verkade genuint, från alla håll. Lillebror var med, o ungarna lekte bra.
Jag längtar hem till mattan på golvet, till rörelserna och ljuset. Lugnet innan det är dags att krama de lockiga trollen, släcka och somna på din solbruna axel.
Tack för att du är du.

Comments (0)