Promenaden från jobbet till tåget är skön. Den behövs för att rensa ut jobbet ur kroppen, för att bli jag igen. Den lilla vingliga som litar på mej, som känner sig trygg med det välkända. Hon berör samtidigt som jag är på min vakt. Den maniske med yviga gester och alla språken hälsade glatt när jag kom, och förvissade sig om att jag kommer tillbaka snart, han blir lugn i mitt sällskap. Jag är inte där varje dag, men det känns att jag gör skillnad, är en trygghet. Jag utan utbildning, utan examen, funkar så bra där. Utan utbildning men skolad av livet. Med sunt förnuft och utan koppling. Det är en sån enorm skillnad att leva mitt i kaoset, att vara en del i det. Dygnet runt, året om. Skillnad från nu, när jag hänger av mig kläderna, lämnar nyckel och skyddslarmet, tar mitt leg och mina tomma matlådor och går hem. För att komma tillbaka, en annan dag med ny kraft.

Comments (0)