Som den självklaraste sak i världen, blir vi inbjudna på fika. Vi sitter under ett mullbärsträd, pratar, fikar. Tiden försvinner fort. En ny vän, vi har en annan vän gemensamt. Det var lite pirrigt, tänk om vi inte alls gillar varann. Ungarna leker, hennes flicka med blonda flätor och mycket funderingar, och vår lockiga kille.
De bor i en gammal radhuslänga, med fantastiska smarta lösningar eftersom huset är trångt och inte anpassat efter moderniteter. Jag ser på älsklingen när vi går husesyn, att det riktigt kliar i henne. Det är många foton som tas, och mycket tankar i huvudet. Vi längtar till vårt hus. Det är mycket att göra där, en sak i taget. Eller två.

Nu har vi en ny vän att bjuda in i vår trädgård.