Den där hunden, och den där lilla lockiga killen, de funkar rätt bra ihop. Vi är på promenad på Domarudden. Det är höst i luften, tillräckligt kallt för en varm tröja. Mysigt att lufsa runt i löv. Hand i hand med söta pixien, släpper jag oron en stund. Han är större och starkare, orkar hålla emot ganska bra när Bacchus drar iväg lite.

Jag flätade Emriks hår igårkväll få balkongen hemma hos farmor och farfar. Han och bröderna har varit här lite drygt en vecka, hans pappa och jag några dagar. Efter att han nickat ja på min fråga, om han visste att vi ska åka hem på morgonen, frågade han tyst: mamma, saknar du pixie? Innan jag ens hinner svara, fortsätter han: jag saknar bacchus. När jag berättar att de kommer att träffas i sommar, skiner han upp. Det är lite ledsamt att åka härifrån.

bakom trädet kan man ana arlanda. ett arlanda i kaos. inställda flighter. försenade flyg. otroligt snöiga väskor. en stress i luften som kommer sig av att människor inte vet om de kommer iväg. det har varit en helt okej arbetsdag. sovmorgon. gamla gänget. bra positioner i rätt tid. peaken på morgonen hanterbar. ett idogt messande med älsklingarna. men det var skönt att köra ut från parkeringen med en nyborstad bil. på väg till henne och hunden som kommer att sova bredvid mej inatt.