I ett dis lämnar vi Thailand. Solen är på väg upp. En trött sol. Vi är också trötta, har bara sovit ett par timmar. Det var med tunga fötter jag klev in i taxin utanför hotellet mitt i natten. Det har varit en helt fantastisk vecka. Lata varma dagar utan vardagsvärken. Hemma väntar jobb på ännu en ny plats efter omorganisationen, ett förråd som behöver gås igenom, livsavgörande beslut som måste tas, pappersarbete m skilsmässan och snöblandat regn.
Jag längtar efter mina barn, men också efter det salta havet mot strandkanten. Där det var skönt att springa tidigt på morgonen, promenera, bada, sova under parasollet. Hettan, vindens svalka, vattnet. Vi hann med några sovmorgnar, att gå omkring på marknad, ett tempelbesök och en eftermiddagstur till en ö med snorkling, vackra fiskar och koraller. Strand varje dag. Vi har ätit god vällagad mat till överkomliga priser, och druckit knäppa drinkar. Vänliga ansikten och igenkännande leenden. En mysig, fantastisk, underbar semester.
Vi har med oss fina saker i bagaget, både till oss själva och barnen och vi lärde oss att undvika närgångna försäljare. Ryggen som var trasig redan innan, for ganska illa i flygstolen dit, i solstol och i sängen på hotellet, men de många promenaderna i sanden i strandkanten, simturerna och händerna på Nin Massage gjorde underverk.
Jag vill hem, samtidigt som jag vill tillbaka.
Det är en skakig resa, det är svårt att sova. Men jag hittar lugnet inom mej och känslan av vågorna finns kvar i kroppen.

Semestern är beviljad, för oss båda.
Sedan länge har vi planerat att åka nånstans till solen, stranden, havet.
Tillsammans.
En restresa, en relativt billig resa, till ett varmt land vi aldrig varit i, med lite packning och lätt plånbok. Nu känns det roligare att planera, nu när vi vet att pengar är på väg.
Nu, när jag inte längre har funderingar på hur jag ska berätta, ser jag fram emot resan med enbart glädje.

Vi sitter med varsin dator i knät och drömmer oss bort till en annan verklighet som blir vår för en vecka. Utflykter, spännande mat, stränder och värme. Varma dagar och varma nätter, solkräm, foton och löpning. Allt i ett virrvarr. Spännande att planera. Fantastiskt att genomföra.
Tanka sol, energi.
Tanka glädje.

Cirkeln är full, framtid blir dåtid. Tillbaka till havet, ett hörn av Östersjön. Jag lämnar Gotland och Visby bakom mig men vet att det även finns framför. Nya upplevelser, och gamla, blandas och gör minnena ljusa. Steinar med hjem. Och nya märken i svart.

Ringmur och fulla äppelträd. Det är vackert här. Otroligt fint väder. Sol och kall näsa. Inte en regndroppe. Rött te, god lång frukost, gatstenspromenader... semester långt ifrån men ändå nära. Av storstadsstressen syns ingenting, vi pratar långsamt och andas lugnt. Vi hinner. Marknadsbussen tar oss längs kusten till Klintehamn. Stora maskiner, engelsk kola och lammburgare samsas med ett litet tivoli och hemgjorda tomtar. Jag lovar mig själv, för hundrade gången, att aldrig köpa en vargtröja. Hemgjord äppelmust i busskön innan färden tillbaka till Visby är riktigt gott, och smakar sommar i Kivik. Med trötta fötter, och med blicken ut över vattnet, tankar jag värme inför kvällen.

Med nakna fötter står jag på stenarna i vattenbrynet. Låter vågorna skölja över mej, upp till knäna. Havet. Östersjön. Jag är hemma överallt, och ingenstans. Samma hav. Vi plockar stenar att ta hem. Vackra rundade stenar som är varma i handen. Vi är på Gotland, i Visby. Det är så nära. Bara en båtresa bort. Jag har aldrig varit här, hon en van guide. En helg är kort. Jag vill snart tillbaka.

Vid min barndoms strand, i ett kallt och upprört hav badar jag trots regnet. Resten av familjen i regnjackor och paraply. Envist, och lite galet, badar jag. Det är nästintill omöjligt att låta bli. Skönt att inte bli ifrågasatt.