1. Bli starkare. Kroppsligt. Mentalt.
Jodå. Både ock. Det har varit lite si och så med träningsmotivationen under året. Min mentala styrka är definitivt bättre.

2. Börja jobba. 
Jag började jobba. Både en och två ggr. Först som personlig assistent, sedan som larmoperatör. På det första pajade ryggen, ett vridet korsben. På det andra? Ojoj. Musarm, stresspåslag i hundranittio, för lite sömn, för många timmar i bil, för lite träning, galna arbetstider? Jag mår bättre nu.
Jag har varit på en intervju nu strax innan jul. Hoppas få svar snart.

3. Lyssna inåt.
Eh. Nja.

4. Måla ett stort furuskåp vitt.
Ja! Det är gjort! Riktigt riktigt fint.

5. Springa en mil. Jag har insett att det är ganska långt, en mil. Började i princip löpåret med att springa en tävling på våren, en etapp på 7 km i en stafett. Helt galet. På riktigt. Sprang inte på flera veckor efter det. I oktober tog jag ett krafttag på riktigt för att få till längden, och lyckades komma upp i 11 km på cykelvägen mot Glimåkra tillsammans med en ytterst motsträvig hundfröken en mörk kväll.

6. Egentid
Jodå. Det har jag. På ett helt annat sätt än jag hade tänkt. Frun jobbar på distans, och i Sthlm...

7. Skriva mera. Både bloggar och annat. Framför allt när känslorna är färska.
Oh well. Jag har kollat. Jag har skrivit FÄRRE bloggar 2013 än 2012. Det är ju knas. Däremot har jag twittrat mycket mera...

8. Sluta bry mig om att min pappa väljer bort oss. 
Det är svårt. Riktigt svårt. Men jag tycker nog ändå att jag lyckas bättre nu.

9. Få min fot på fötter. (Dvs rehabträna den och bli av med hälsporren.)
Jag har en bättre häl. Dock är resten av kroppen i rätt kasst skick.

10. NaNoWriMo...
Jo. Jag började storartat. Det blev 8384 ord (av 50 000) på typ en vecka. Jag skrev av mig mina minnen. Sen? Svimmade. Ramlade av en stege. Blev av med jobbet. Så jag kan väl säga att min månad inte riktigt var på min sida...

11. Tapetsera i massagerummet
Ja! Med fondvägg och allt...

12. Simma.
Har simmat. Mycket. Men gärna mera 2014.

13. Duscha i huset. Inte i källaren, inte hemma hos mamma, utan hemma, på bottenvåningen. Badrumsrenoveringar är botten. Hoppas resultatet blir bra.
Resultatet blev fantastiskt bra. Det är värmeslingor i golvet, klinker, kakel, duschväggar, gott om skåp... Ja, riktigt riktigt bra.

14. Gå ner minst en storlek i kläder.
Nope.

15. Hitta en ribbstol till träningsrummet. Eller vår dungeon som det är så mycket roligare att kalla den...
Nope.

16. Tillbringa någon dag i månaden i skolan. I lillkillens klassrum. Hans lärare har bjudit in, och jag tänkte anta utmaningen.
Nope. Fick inte ihop det med arbetslivet. Sov för lite.

17. Yoga nästan varje dag.
Nä. Blev nog mindre än jag trodde var möjligt.

18. Visa min kärlek bättre.
Tror jag glömt fråga de jag älskar.

19. Le.
Nu när jag inte jobbar kvar i Växjö, har jag lättare att le.

Det viktigaste målet fanns i rubriken. (Good Enough)
Jag ska nånstans i allt det här känna att jag är good enough.
Att jag duger som jag är.
Det är svårt.

Edit:
20. Sluta med en medicin.
Det gjorde jag. Den där värkmedicinen jag ätit i flera år. Det har fungerat rätt hyffsat. Kanske delvis på att det inte har varit lika kallt som förra vintern. Ännu.

Vi har olika bakgrund, olika värderingar.
Mitt flöde är en salig blandning.
Livet har farit väl med oss, eller inte.
Vi pratar om ångest, om kläder, om galet sköna eller bara galna löprundor, nya skor, söta och hemska ungar, vädret, våren, vintern, sommaren eller hösten, våra eller andras blommor, hundar, katter, grisar, våra eller andras sjukdomar, snökaos, musik, bilar, bra och dåliga skolor, ex, trasiga jävla ryggar, snusk, sprit, feminism och pengar. Vi lämnar ut en liten liten del av vårt liv till för oss okända eller kända människor. För det mesta inte så djupa diskussioner.
Vi är väldigt olika varandra
... men vi har alla en skamfilad resväska i garderoben.

Det kan bli en annorlunda NaNoWriMo i november. Helt klart.

Idag är det den första december. NaNoWriMo är slut, och jag har nog
sällan skrivit såhär lite. I alla fall inte sedan jag började blogga.
Jag kände suget att skriva, innan bokstavsjaktsmånaden startade, men
insåg som tur är, att jag aldrig skulle hinna. Det är så mycket annat
som tar tid och kraft. Hus, familj, träning, trilskande kropp,
arbetsletande. Den första halvan av november hade vi dessutom en stor
fantastisk fyrbening här. Det var nog den i särklass största
energitjuven jag haft på så kort tid. Det var tungt att lämna tillbaka
honom, men lättnaden? Den var stor.

Idag finns det många på frukost, det är mysigt. Mellankillen och en
kär vän är här i helgen. Vi ska på lite sightseeing, lunch hos en
kompis, och sen hem och bara vara.

Det är mitt mål med december. Att andas lite lugnare, ta små
mikropauser, ha egen tanketid och ta hand om mig själv.
Att yoga före gryningen är ett sätt.

Namaste

http://nojesguiden.se/blogg/emelie-thoren/ah-nej-jag-ger-mej-in-i-det

Min vän bloggar. Naket, hjärtskärande. Argt och självutlämnande. Insiktsfullt. Vi har en del bagage som är lika. Alltför lika. Jag blir ibland alldeles matt, vissa bloggar kunde varit mina.
Inser hur back jag är när jag sträckläser flera bloggar än jag spottar ur mig på en månad. De berör mig, och ger mig tårar i ögonen.
Ler lite. Jag saknar våra kvällar i stan, det är så mycket som händer, jag hinner inte med.
Jag känner att jag dragit mig undan lite. Ibland blir koordinationen med skiftjobb, barnkvällar alltför svår att lösa. Men jag finns och tänker på dig, er. Miss you.

Årets lista är i full gång. En i princip just nu helt hemlig lista som kommer att redovisas öppet i denna blogg vid årets slut. Inte riktigt hela listan, det finns gränser, ler. Det är definitivt inte en nyårslöfteslista, snarare ett levande dokument som påbörjats i stor skala och som förmodligen kommer att fyllas på under året. Jag kommer inte att hinna uppfylla hela listan, utan plocka godbitarna och sånt jag verkligen vill, och vågar. Inte hinna hela. Men stor del. Det känns skönt med planer i listform, överskådligare på någe vis. Inte bara lösa ändar och funderingar i en för full hjärna.

Slungas tillbaka till verkligheten jag levde i för snart två år sen,
det är min verklighet, men ändå inte eftersom den är sedd med nån
annans ögon. Jag får kramp inuti när jag läser. Det är längesen men
ändå så otroligt nära. Jag är ledsen att min ork tog slut, men
samtidigt... det var inte min strid. Jag försökte hålla dej flytande
men ändå är jag en del i att du mådde dåligt. Jag lämnade dej, för min
egen skull. Jag ångrar inte det. Nu är det du själv eller nån annan
som lagar dej. Förmodligen mycket bättre utan min hjälp. Jag hoppas
att du mår bättre utan att det ska kosta för mycket. Att din svarta
hund flyr utan att lämna alltför tuffa bitmärken.

Me is writing. Me is really writing...Jag är så nöjd över att jag
hittade datorn, hittade bärbara modemet och att jag faktiskt kom
igång. Mitt i kaoset, i flyttstöket, tömning av diskmaskinen och mitt
bland alla kartonger jag nog egentligen borde packa upp lyckas jag
komma igång att skriva. Skriva på min bok, ler. Det finns så många ord
och de kommer huller om buller. Får väl se. Vad det blir. För...
oavsett vad det blir, är det ett sätt att bli av med sömnbristen, (det
funkar ju rätt dåligt hittills och det är bara första natten...) blir
av med ilskan, tårarna och få tillbaka tålamodet. Om jag nu haft nåt.
Men vad är då det här? Det är egentligen en tävling, skriv 50000 ord i
november, dvs 1666 ord om dan. Det kommer att bli helt annorlunda, och
förmodligen värre, än förra årets projekt. Att ta en bild om dan hela
året. För... Det är fan så mkt lättare att kasta ur sig en bild mitt i
natten före tolv, än det blir att känna att jag är back några hundra
ord. Är tacksam för androiden, jag kan skriva på den på jobbet, på
raster, o sen fixa till det vid datorn hemma. Galet projekt. Men såååå
kul. Ler.

vill du läsa min blogg, frågar jag min syster.
ge mig adressen, får jag till blixtsnabbt svar.

hon flyttade upp till stockholm, men vi ses mer sällan än när hon bodde kvar i skåne. det är så mycket annat som händer. henne. mej. vi hinner knappt med att uppdatera oss på det som är viktigt. facebook täcker in det rätt bra, men inte så mycket av det som är riktigt viktigt. vi har inte träffats på alldeles för länge. idag åker hon med mamma till london över helgen. med vår mamma, som visat sig vara den stöttande i allt som hänt senaste tiden. det känns bra. med mamma. ler. speciellt nu när min pappa visat sig vara mer avståndstagande än jag insett. inskränkt. undrar ibland om han inser vad han väljer bort. mej. barnen. de som är så fantastiskt underbara.

att skriva, hjälper ibland när det känns tungt allting. att träna också. när orken och viljan finns. ibland räcker det att bara kramas.

Jag läser andras bloggar. Dels för att ta in olika sätt att skriva, dels som tidsfördriv, men också av nyfikenhet. En jag nyligen börjat läsa, länkar till den här loudlikeagirl och jag känner att jag nog borde lära mig att länka bättre :-).  Men det viktiga var nog att dela med mig. (nu har jag lyckats länka den snyggare)

det blev en något annorlunda jul i år men nu är äntligen familjen samlad. svärföräldrarna och svågern har varit hos oss några dagar, men åkte hem i förmiddags. gf som har jobbat på julaftonsnatten och firat med sin familj, har äntligen kommit hem till oss andra nu på eftermiddan. jag sitter och myser och skriver i skenet från granen och alla stjärnorna medan hon, mannen och våra tre barn spelar carcassonne. det som är kvar av julgodiset verkar gå åt idag. nu är det jul.

en blogg.... en blogg som kommer att vara ganska öppenhjärtig men ändå inte utlämnande.