En frukost hos A&N och katterna, sightseeing på söta fruns arbetsplats med
en bonuskram av P, och sedan vidare till stan med pendeln från Upplands
Väsby.
Dramaten, en lång köplista och mobilkamera.
Ett lila, illa medfaret, välanvänt SL-kort från en annan tid i mitt liv
och en vattenflaska.
Jag hade glömt hur jobbiga alla dessa synintryck är, och alla ljud.
Det är musikanter på tunnelbanan och även om de är ovanligt bra, stör
de min resa.
Min rytm passar inte riktigt här, och jag längtar lite hem till huset.
Jag är glad över att jag planerat min rutt så bra, att min lista inte
är alltför spretig.
Jag åkte till Odenplan sedan. Odenlab finns på nätet, och jag kommer nog att använda mej av det snart. Jag menar, såhär kan jag ju inte hålla på. Åka till Stockholm med mitt usbminne och framkalla bilder?
Jag har inte hittat nåt liknande ställe i närheten av där vi bor, och har tröttnat på att leta. De är trevliga i butiken, och svarar gärna på frågor. Jag lämnade in min bild som jag använt på förra veckans fotoprojekt. Den ska få en fin plats i vårt hem, jag är nöjd med den bilden, och hon är så vacker.
Jag hann precis tillbaka till Hötorget i tid, en systerlunch på Hurry Curry. Ovanligt med prat om hennes jobb. Men riktigt roligt. Tror att hon är för ledig annars, men nu mellan två möten var det aktuellt. Det var galen volym, mycket folk men god mat. Lite som jag föreställer mig att det är i Indien, men på ett annat språk.
En bra start på indiska veckan här hemma.
Efter lunchen drog jag vidare uppför Drottninggatan. Där finns det citat ur böcker längs med mitten, och jag tror det bestämt var Strindberg som skrev det här.
Messade hem bilden till hus/barn/hundvakten, som uppskattade den :)
Jag var på jakt efter kryddor, både milda och starka, och alla tänkbara sorters linser/bönor.
Taj Mahal har mycket att välja på. Det är liksom allt på ett ställe. Även om det såklart finns en massa i vanliga affärer så känns det mera genuint att handla här. Jag är glad åt mitt val av väska, jag hade aldrig orkat bära det här. Vi använder mycket kryddor i vår matlagning, långifrån bara salt och peppar. Jag har däremot slutat köpa kryddblandningar med en massa konstiga tillsatser i och blandar hellre själv. Det slank ner ett paket poppadums också. Lite kolhydratlyx ;)
Jag passerar observatoriekullen på väg tillbaka till Odenlab. Där har vi varit med miniorscouter för länge sedan, och det är ett riktigt coolt ställe. Idag hastar jag bara förbi, men hade gärna strosat runt där inne ett tag.
Efter fruktlöst letande efter en present till Pixies födelsedag ger jag upp. Det är hopplöst när jag vet precis vad jag vill ha, och det inte finns att få tag på.
Jag har en tid att passa, och det var ett tag sedan jag var på Flash Fighters i Aspudden.
I födelsedagspresent fick jag en halv tatuering, det är märkligt egentligen det där. Viljan att smycka sin kropp med färg. Det är alltid något mer jag vill göra. Nu är det vanligtvis annat som pengarna går till.
Det är två kvinnor som jobbar här, Mia och Karin. Mia har haft den här studion länge, länge och det är den äldsta studion i Stockholm. Karin har varit här i 6-7 år. Första gången hon tatuerade mig jobbade hon på Kungsholmen, men finns ibland i Gustavsberg.
Jag ska tatuera insidan av handleden. Det är den första tatueringen som jag inte kan dölja med vanliga kläder utan behöver lång ärm.
Det är därför jag går hit, eftersom jag litar på Karin. Kul att hon hade möjlighet att ta emot mig, jag var ute i god tid. Hon har gjort en cover up på mej, på bröstet, och en påbyggnad på ett kinesiskt tecken långt ner på ryggen. Dessutom har hon gjort en tatuering på min mage, en på låret och en på övre ryggen. Och jag är nöjd med dem alla. Resten av mina tatueringar har jag gjort på andra ställen.
Ibland får jag frågan hur många tatueringar jag har.
Hur svarar man på det?
Hur räknar man då?
Diskuterar det med henne, hon har också fått frågan. Hon brukar svara med en motfråga.
Hur räknas hennes sleeve då? Som en? ;)
Om det gjorde ont?
Jovars.
Annars vore det ju liksom inte riktigt samma grej.
Men det gör ondare på låret, speciellt på utsidan.
Om jag är nöjd?
Ja.
Oh ja.
en bonuskram av P, och sedan vidare till stan med pendeln från Upplands
Väsby.
Dramaten, en lång köplista och mobilkamera.
Ett lila, illa medfaret, välanvänt SL-kort från en annan tid i mitt liv
och en vattenflaska.
Jag hade glömt hur jobbiga alla dessa synintryck är, och alla ljud.
Det är musikanter på tunnelbanan och även om de är ovanligt bra, stör
de min resa.
Min rytm passar inte riktigt här, och jag längtar lite hem till huset.
Jag är glad över att jag planerat min rutt så bra, att min lista inte
är alltför spretig.
Jag går av i Slussen, tar mig upp på kanten av världen och ser ut över Stockholm.
Fotografiska ser så litet ut här uppifrån. Där var vi igår, och det är ett av mina favoritställen när vi åker upp hit. Vi åt lunch och tittade på miljarders foton, köpte några kort.
Fotografiska ser så litet ut här uppifrån. Där var vi igår, och det är ett av mina favoritställen när vi åker upp hit. Vi åt lunch och tittade på miljarders foton, köpte några kort.
När jag ser gluggarna i muren, blir jag nöjd. Knäpper månadens bild till ESSA, och hoppas att O inte blir alltför missnöjd med hur jag valt att gestalta "öppning". Hen såg fram emot min bild, och trodde nog att jag skulle ha en helt annan vinkling.
Det är jag och några få turister som vågar oss upp hit i blåsten för att fotografera. Vi ler mot varann och jag går vidare. Jag kanske kan räknas som turist här nu, men det känns nästan som hemma.
Innan vi åkte i måndags, kollade jag möjligheten att hinna åka inom Saltå Kvarn på vägen hem. Först blev jag besviken, men sen såg jag till min stora glädje att det finns en affär på Söder.
(Det är mycket möjligt att jag egentligen visste det, men jag hade helt glömt bort det i så fall.)
(Det är mycket möjligt att jag egentligen visste det, men jag hade helt glömt bort det i så fall.)
Vi försöker äta alltmer ekologiskt, och eftersom jag oftast bakar det bröd lillkillen äter, känner jag att jag gärna vill ha ekologiska ingredienser i. Det finns ett ganska stort utbud av ekomjöl på de affärer vi storhandlar på, men det finns mer att välja på här. Renstiernas gata 27 ligger affären på, och jag rekommenderar ett besök här.
På samma gata, fast på andra sidan, ligger Kajsa Warg. Det var med flit jag lät bli att ta en korg, och det visade sig vara galet snillrikt. Tror att jag skulle kunna lägga hela månadens matpengar här, om jag haft en kundvagn och mera tid. Jag var tvungen att bära i famnen och blev nöjd med de ekovaror jag hittade. Det finns hur mycket ögongodis (och verkligt godis) som helst, av både lyx och stapelvaror. Det är kul att bara titta, gör det.
Det finns en Kajsa Warg vid St Eriksplan också, där har jag varit förut. Den här var ny för mig.
Det finns en Kajsa Warg vid St Eriksplan också, där har jag varit förut. Den här var ny för mig.
Jag åkte till Odenplan sedan. Odenlab finns på nätet, och jag kommer nog att använda mej av det snart. Jag menar, såhär kan jag ju inte hålla på. Åka till Stockholm med mitt usbminne och framkalla bilder?
Jag har inte hittat nåt liknande ställe i närheten av där vi bor, och har tröttnat på att leta. De är trevliga i butiken, och svarar gärna på frågor. Jag lämnade in min bild som jag använt på förra veckans fotoprojekt. Den ska få en fin plats i vårt hem, jag är nöjd med den bilden, och hon är så vacker.
Jag hann precis tillbaka till Hötorget i tid, en systerlunch på Hurry Curry. Ovanligt med prat om hennes jobb. Men riktigt roligt. Tror att hon är för ledig annars, men nu mellan två möten var det aktuellt. Det var galen volym, mycket folk men god mat. Lite som jag föreställer mig att det är i Indien, men på ett annat språk.
En bra start på indiska veckan här hemma.
Efter lunchen drog jag vidare uppför Drottninggatan. Där finns det citat ur böcker längs med mitten, och jag tror det bestämt var Strindberg som skrev det här.
Messade hem bilden till hus/barn/hundvakten, som uppskattade den :)
Jag var på jakt efter kryddor, både milda och starka, och alla tänkbara sorters linser/bönor.
Taj Mahal har mycket att välja på. Det är liksom allt på ett ställe. Även om det såklart finns en massa i vanliga affärer så känns det mera genuint att handla här. Jag är glad åt mitt val av väska, jag hade aldrig orkat bära det här. Vi använder mycket kryddor i vår matlagning, långifrån bara salt och peppar. Jag har däremot slutat köpa kryddblandningar med en massa konstiga tillsatser i och blandar hellre själv. Det slank ner ett paket poppadums också. Lite kolhydratlyx ;)
Jag passerar observatoriekullen på väg tillbaka till Odenlab. Där har vi varit med miniorscouter för länge sedan, och det är ett riktigt coolt ställe. Idag hastar jag bara förbi, men hade gärna strosat runt där inne ett tag.
Efter fruktlöst letande efter en present till Pixies födelsedag ger jag upp. Det är hopplöst när jag vet precis vad jag vill ha, och det inte finns att få tag på.
Jag har en tid att passa, och det var ett tag sedan jag var på Flash Fighters i Aspudden.
I födelsedagspresent fick jag en halv tatuering, det är märkligt egentligen det där. Viljan att smycka sin kropp med färg. Det är alltid något mer jag vill göra. Nu är det vanligtvis annat som pengarna går till.
Det är två kvinnor som jobbar här, Mia och Karin. Mia har haft den här studion länge, länge och det är den äldsta studion i Stockholm. Karin har varit här i 6-7 år. Första gången hon tatuerade mig jobbade hon på Kungsholmen, men finns ibland i Gustavsberg.
Jag ska tatuera insidan av handleden. Det är den första tatueringen som jag inte kan dölja med vanliga kläder utan behöver lång ärm.
Det är därför jag går hit, eftersom jag litar på Karin. Kul att hon hade möjlighet att ta emot mig, jag var ute i god tid. Hon har gjort en cover up på mej, på bröstet, och en påbyggnad på ett kinesiskt tecken långt ner på ryggen. Dessutom har hon gjort en tatuering på min mage, en på låret och en på övre ryggen. Och jag är nöjd med dem alla. Resten av mina tatueringar har jag gjort på andra ställen.
Ibland får jag frågan hur många tatueringar jag har.
Hur svarar man på det?
Hur räknar man då?
Diskuterar det med henne, hon har också fått frågan. Hon brukar svara med en motfråga.
Hur räknas hennes sleeve då? Som en? ;)
Om det gjorde ont?
Jovars.
Annars vore det ju liksom inte riktigt samma grej.
Men det gör ondare på låret, speciellt på utsidan.
Om jag är nöjd?
Ja.
Oh ja.
