den frusna dimman gör träden vackra med långa kristaller som glittrar i gatlyktornas sken mitt i natten. i jakten på dagens bild är de ett alltför frestande motiv för att hålla händerna kvar i vantarna på väg till nattbussen som ska ta mig till jobbet.

med projektvännerna från förr på återkommande aktivitet, soppa hemma hos c med f och a. mycket allvar och återkoppling blandat med roliga anekdoter från vara jobb och familjer. de hade bestämt sig för att jag behövde en bra present. den förra har jag fortfarande runt halsen. tack tjejer.

att kunna springa är fantastiskt. att kunna, vilja och överleva att springa på vintern höjer min livskvalitet. förutsättningarna är många. tillsammans med astmasprayen är min lungplus ett måste. att man låter som darth vader och ser ut som ett ufo, bjuder jag på.

björntass har en fetisch.
gummi.
som en målsökande robot letar han i lådor och skåp. en ganska ovanlig fetisch. för en katt. är inte sådär jättebra för små magar att äta just gummiband eller den dyra reservgummipackningen till assistenten. men tydligen gott...

vid ett öde busstorg, nästan mitt i natten, väntar jag på bussen som ska ta mig till jobbet.

en idé har väckts och tagit form. tog ett första steg och det känns bra.

en iskall promenad med kameran i högsta hugg inför första bilden på 365 efter en sen natt och kombinerad frukost/lunch. mannen, gf, lilla e och jag åkte till görväln medan mm stannade hemma, nyvakna. snö, kallt, lite blåst från mälaren gör att vi inte stannar så länge. den sista solglimten syns mellan träden och det får bli sista bilden för utflykten. varm choklad, kaffe, ivanhoe och fotmassage att se fram emot. edit: ivanhoe går på trean, en kanal vi inte längre har i vår skogstv.