Är tvungen att stanna på vägen tillbaka till pappas stuga, alla stojiga barn känns med ens övermäktiga. Tårarna vill inte sluta rinna. Det är alltid svårt att släppa efter sista kramen, men ikväll var det nästan omöjligt. Otäcka föraningar. Jag vet aldrig om jag får träffa henne igen. Om hon finns kvar. Nästa gång, nästa sommar. Hon är mig så otroligt kär, och jag känner att jag försummat henne de senaste åren. Jag är hennes hjärta och ofta i hennes tankar. Lilla farmor, så gammal du blivit.

Älskad och omtyckt av alla...
Efter en skakig uppväxt, säkert älskad av mina nära även om de inte riktigt lyckades visa det, har jag börjat utmana många av mina rädslor. Ni är ett otroligt stöd i min strävan att må bättre. Att vara älskad av er gör att jag vågar. Allt mer, allt oftare. Den här sommaren... helt galen...hoppa ner i vatten, bikini, dyka, visa världen vem jag är och älskar, äntligen söka hjälp för själen. Jag behöver lära mej att vara mej själv bra nog, att inte förlita mej på er för att må bra. Att själv tycka att jag är fantastisk och underbar... som ni gör. Och stundtals, kan jag känna total lycka, när inga mörka moln är ivägen.

Jag flätade Emriks hår igårkväll få balkongen hemma hos farmor och farfar. Han och bröderna har varit här lite drygt en vecka, hans pappa och jag några dagar. Efter att han nickat ja på min fråga, om han visste att vi ska åka hem på morgonen, frågade han tyst: mamma, saknar du pixie? Innan jag ens hinner svara, fortsätter han: jag saknar bacchus. När jag berättar att de kommer att träffas i sommar, skiner han upp. Det är lite ledsamt att åka härifrån.

Har varit här förut. En annan tid, nästan ett annat liv. Förra pausen här, flera år tidigare, på väg söderut. En annan kropp, ett annat instängt liv. Halv, fet och sjuk. Nu har jag ingen pizza. Har kroppen mer under kontroll. Ler oftare. Är öppen med vem jag är, vad jag är. Har mycket kärlek i mitt liv, som gör mej stark och som gör att jag vågar vara mer mej själv och utmana mina gränser. Min älskade man som varit ett fantastiskt stöd, i min inre och yttre resa, både nu och då. Och en älskad fru, en ny livskamrat. Ni får mig att känna mig vacker och värd att älskas.

En ledig fredag kan bli hur fylld med aktiviteter som helst. Lilla E fick stanna hemma och ha sommarlov. Springa en runda efter frukost, som uppvärming. Han jag och Pixie. Vi åkte vidare mot Ängsjö, hon och jag, efter att ha lämnat lilltroll hemma hos storebrorsorna. Ängsjö. Gröna trailmilen med regn, mygg och rötter. Hala stenar, hala bergshällar. Underbart. Fantastiskt. Långsamt skönt tempo även om jag gärna springer fortare ibland. En lunch och lite shopping på ikea efter välbehövlig omplåstring av tår;) där lilla E fick testa lilla småland. En självklar start syns på bilden. En trevlig middag och en yoga med älsklingarna innan läggdags. Mmm. Hur trevligt som helst.