Storheten i detta?
Jag har skördat vår första chili.
Någonsin.
Dragit upp från frö.
Just den här är en Aji Blanco Cristal. Kan bli orange, gulgrön eller röd som denna. Jag är rätt nyfiken på styrkan...
Vi har Beaver Dam också, de smakar mildare, och ser ut som röda snackpaprikor.

Är jag en trädgårdsnörd?
Troligen.

Det är en sån enorm lyckokänsla att kunna skörda det jag sått.
Att kroppen orkar jobba i trädgården året runt, och jag jobbar stundtals väldigt hårt. Det är en seger över fibron, över de trasiga höfterna och de senaste tre årens ländryggspaj. Dock har den inte kraschat i år.
Det är otroligt skönt.

Det är också en boost för självkänslan.
Att jag duger nåt till, trots att det verkar helt hopplöst att få ett någorlunda okej betalt jobb som jag klarar av.
Att jag har en annan slags styrka. Kunskaper och tryggheten i den.
Det jag inte kan lär jag mig.
Minnet är selektivt, men mycket fastnar.

Jag är trygg med hustrun, och vilar i hennes kärlek.
I den, trädgården och i framtidsplanerna.

Stark och vacker.

Ikväll kommer de fina vännerna som bor i Spånga. De har aldrig varit här, och jag är nyfiken på vad de tycker om vårt hus.
Det känns extra roligt att de sover kvar, vi är alltid välkomna hos dem när vi behöver sovplats i Sthlm.
Pajen är klar.
Frukostbullar är på gång, lillkillen cyklade iväg i blåsten och kom hem med linfrön och jäst. Ögonen lyste när han fick ja på sin fråga om det blev surdegsbröd.

Eftersom myrorna envisas med att bo i rabarbern, har jag plockat ett kilo extra.
Marmelad. Hoppas den blir god, tror jag gjort den förut.

1kg rabarber
10 dl socker
1 citron
3 msk ingefära (tog hälften, tog slut)

Skär rabarber i små bitar.
Dela citronen i klyftor och skär i tunna skivor.
Varva rabarber, citron, socker och ingefära och låt det safta sig. Gärna över natten.
Koka långsamt under lock tills rabarbern är mjuk.
Ta av locket och koka långsamt ihop marmeladen i ca 45 minuter.
Ta marmeladprov.
Ös upp på varma rena burkar.
Tillslut när marmeladen är kall.

Tror den blir löjligt god på brie eller stark hårdost.

Receptet jag utgått ifrån finns i en bok jag haft i snart 20 år, "Frukt & bär" från Semic.

Men när det vägrar och bara är tyst?

En riktigt usel förmiddag
Med undansmusslade tårar
Skarp röst
Sån jag inte vill vara

Men sometimes tar orken slut
Och jag blir den jag ibland var förut
Innan jag började må bättre
Innan dej

Det är tråkigt att mitt bästa jag
Inte kommer naturligt
Utan måste jobbas på
Ständigt

Så skört
Lyckan över solen
Över den blommande ätbara trädgården
Över kärleken
Över sammanhang där jag känns välkommen

Utan blod
Utan krig

Små bekymmer som blir orimligt stora i jämförelse
Men ändå
Det är stort för mig

Minnen som skaver
Skav på ytan
Djupare repor
Gamla rädslor som blossar upp

#NoFear

Med handen på hennes hjärta sitter jag och andas
Andas långsamt i hennes kärlek
Närhet
Tillit
Denna rädda vakthund kan konsten att slappna av i tryggheten
#ronja

Jag tänker mig 4-8 såna här i en cirkel, ungefär där sågbocken står nu, och lite till höger.
Med en damm i mitten eller en upphöjd fikaplats, kanske med småsten runt och klättrande taggfria björnbär.
Gatsten i kanten till gräset och på några ställen längre ut, som en gång.
Jag har tänkt ett hallondike bredvid det andra, med en grusgång emellan.

Det kan aldrig bli för mycket hallon.

Bild från #pinterest