Idag har jag andats trädgårdsluft.
Välbehövligt.
Livsnödvändigt.

Promenerat med hunden.
Pratat lite trädgård med J i kållandet.
Gjort veckans läxa, och blivit godkänd på buskbeskärningen på distans.
Köpt ett vackert äppelträd.
Lagt upp bilder på instagram.
Tittat på trädgårdsbilder med inställningen att det är bra för skolarbetet.
Läst lyckliglappar från förrförra året.
Varit hos läkare.
Hämtat bilen som varit på service.
Gråtit.
Börjat fylla på kåltunnelkragarna, som frun börjat lasera vackert svartbruna.
Messat med stora barn.
Kramat det lilla barnet.
Tittat på solnedgången.
Ätit choklad.
Kelat med hunden.
Planerat helgen.
Suttit nära nära.
Har svarat på frågan "hur mår du" och funderat lite över livet.
Och takten.
Med ett alldeles för högt blodtryck kändes det lite nödvändigt, typ.
Har dock inte kommit till några beslut.
Är skör.
Mycket.
Och stressad.

Har räddat chili
Gjort chilisås
Söt
Stark
God

Ihålig
Jag känner mig ihålig
Som svartkålen söndertuggad av ohyra

Idag vilar jag från krig och sargade människosjälar, från rasister och andra idioter.
Det får vara nog.
Jag har förmånen att kunna göra det de inte kan, men...
Jag orkar inte.
Nya tag en annan dag.

Samlar kraft i det lilla
Utflykt till Övfregård
Scouter
Sätta upp en rullgardin
Kela med hunden
Ta dagens bild till septemberutmaningen
Andas i min trädgård
och eventuellt få in ett latinskt namn eller två när jag ritar min nya kåltunnel på millimeterpapper.
Nästa år vill jag tugga den mesta kålen själv.

Jag har kastat mig ut, börjat på en ettårig trädgårdsutbildning samtidigt som jag börjat på nytt jobb och ska på en intervju för ett annat.
CSN hänger på, och några månaders deltidsA-kassa har ramlat in.

Det är nåt jag funderat på ett tag, det där med loppet i Växjö.
Och jag tänkte levla upp.
Köra stenhårt med löpning från måndag.
Alltså.
Inte köra slut på mig, men att se till att det händer.
Få in löpartänket i huvudet igen, så det blir av.
Så jag tänkte träna styrka som 17, samtidigt som jag börjar cykla/springa whatever.
För styrkan räcker inte.
Även om jag cyklade starkt som fan igår.

Det är 12H för mig i år btw.
På personliga rekordens tävling.
Jag har funderat på det ett tag.
Det går nog.
Jag kan ju alltid gå.

Jodå, den ska fyllas i, den där fottatueringen.
Jag lovar.

Jag söker tröst i min trädgård.
Min hjärna har vägrat ta in vad som kanske skulle möta mig idag, sedan pappa ringde.
Min älskade farmor, så stark och modig.
Modig men börjar tröttna på att vara gammal.
Det räcker snart nu, det här livet börjar bli tjatigt.
Hon vill dö fort, när döden väl kommer.
Men det var inte dags ännu.
En liten, liten hjärnblödning.
Tillräckligt för att talet skulle bli sluddrigt, men huvudet är med.

Jag frågade mamma om hon ville följa med mig. Det var skönt med sällskap, jag hade nog brutit ihop på vägen hem annars. De har inte setts på länge. Det är nästan tre år sedan nu, mellanungen fyllde 18 och vi bjöd in alla i huset vi bara bott i i en vecka. Samtalet flöt på bra, det var skönt ändå att se att hon nästan är som vanligt, farmor Elsa. Kakan blev uppskattad, och hon tackade både en och två gånger för att jag tagit med mamma.


Jag känner mig som en treåring som stampar i golvet.
Jag vill inte att min farmor ska sluta finnas.

Så kort, men betyder så mycket.

De är i fjällen.
Mina fjäll, och deras.
I en halv sekund känner jag att jag vill vara där med dem.
Att gå där, vid deras sida.
Uppleva det de upplever.
Men känslan går snabbt över.
Det tillhör en annan tid, ett annat liv.
Jag unnar dem äventyret tillsammans, samtidigt som jag är sjukt avundsjuk.

Det får vara bra så.

Jag tittar på bilden.
Slås av hur mycket kärlek den utstrålar.
Och hur lik mig han ändå är.
Oftast ser jag bara likheten med pappan.
Men här, här i leendet ser jag mig också.
Känns bra.
Riktigt bra.

Vi är på SthlmPride.
Sovit några nätter i Jakan.
Flyttat till katt och lght på söder.
Kramat några scoutkompisar på väg till läger.
Ätit lunch med svärisar och druckit vin med en vän från förr som fyller 50 idag.
Pratat mycket.
Med henne vi bott hos.
Med gamla jobbarkompisar.
Med killgänget och bästisen.
Med fruns gamla gäng.
Ätit gott.
Druckit cider.
Dansat en del.
Lyssnat på föreläsningar och uppträden.
Sett teater.

Och det är nästan tre dygn kvar.